Missfall: förlopp, blödning och varaktighet

Hur ett missfall går till är olika för varje kvinna: Ofta börjar det med småblödning och kramper, ibland finns inga tecken alls. När vävnaden går bort är blödningen oftast kraftigare än en mens och kan efteråt hålla i sig i upp till ungefär tre veckor. Om du väntar ut det själv kan det ta från några få dagar till flera veckor innan allt har gått bort. Är en binda genomblöt kort efter att du satt på den, eller blir du yr, ring 112 genast (uppgifter för Sverige). På natten behöver du inte läsa allt: De första stegen står under ”Hemma: vad hjälper nu”, alla varningstecken i rutan i slutet.

Ofta börjar det med en småblödning och krampliknande smärtor som liknar en mens. Blödning och smärta blir sedan ofta tydligt kraftigare än vanligt, ibland med illamående eller diarré. De kraftigaste smärtorna kommer oftast strax innan vävnaden går bort och avtar snabbt efteråt.

Det finns också den andra vägen: ingen blödning, ingen smärta. Först vid ultraljudet visar det sig att graviditeten inte har utvecklats vidare. Det kallas uteblivet missfall. Att du inte kände något innan betyder inte att du har missat något. Till undersökningen hör ultraljud och ibland ett blodprov, eftersom hormonet hCG vid en graviditet som inte utvecklas inte stiger som vanligt.

En blödning i tidig graviditet betyder inte automatiskt ett missfall. Om det är ett missfall fastställer läkaren med ultraljud och samtal. Är fyndet ännu inte entydigt, till exempel för att det är mycket tidigt, görs ultraljudet ofta om efter en till två veckor. Om du blöder och är gravid eller kan vara det, ring samma dag 1177 eller din barnmorskemottagning; 1177 svarar dygnet runt och säger vart du ska vända dig.

Om orsaken: De första veckorna beror det ofta på slumpmässiga förändringar i fostrets arvsmassa som ingen har orsakat. De allra flesta förluster beror på faktorer som du inte kan påverka. Med skuld har det inget att göra. För stress i vardagen eller normal fysisk aktivitet som orsak finns inget belägg.

Hur länge ett missfall pågår beror på vilken väg du väljer tillsammans med läkaren. Om du väntar ut det kan det ta från några få dagar till flera veckor innan vävnaden går bort, och tidpunkten går inte att planera. Tar du tabletter sätter sammandragningar och blödning oftast in inom 48 timmar, och det kan sedan ta flera dagar innan allt har gått bort. En skrapning är ett kort ingrepp med planerad tid.

Smärtorna, krampliknande eller värkliknande, är oftast kraftigast strax innan vävnaden går bort och blir sedan svagare. Smärtstillande kan hjälpa. Vilket som passar dig reder du ut med vården (barnmorskemottagningen, gynekologmottagningen eller akutmottagningen) eller på natten med 1177, och säg där också vad du redan har tagit.

Varje missfall förlöper olika. Vad väninnor eller forum berättar är ingen norm. Varningstecknen och kontrollen med ultraljud är det du kan hålla dig till.

Hur kraftig blödningen är vid ett missfall visar sig framför allt när vävnaden går bort: Den är oftast tydligt kraftigare än vid en mens.

Nästa stycke beskriver vad du kan få se. Hoppa över det om du inte vill läsa det nu.

Blodet kan se ljusrött, mörkrött eller brunaktigt ut. Det kan komma koagel, dessutom slemhinnevävnad och ibland fostersäcken. Vävnaden kan vara grå, rosa eller vitaktig och se trådig ut. Beroende på vecka kan också själva fostret synas, mycket litet. Det kan beröra, både kroppsligt och själsligt. Du bestämmer om du tittar.

Något fast tal för när blödningen är ”för kraftig” finns inte. Som vägledning: Är en binda genomblöt kort efter att du satt på den, eller blir du yr av det, ring 112. Är blödningen kraftigare än en mens men utan dessa tecken, ring idag och säg att du är gravid. Bindor visar dig mängden bäst och är det enklaste valet de första dagarna; om tamponger eller menskopp passar dig reder du ut med vården.

Vill du ta vara på vävnaden hjälper en sil i toalettstolen. På begäran kan den undersökas: Förvara den i ett tättslutande kärl i kylskåpet tills du lämnar den till barnmorskan eller vården. Om undersökningen kostar något, fråga vården i förväg.

Efter att vävnaden har gått bort kan blödningen hålla i sig i upp till ungefär tre veckor, i vissa fall längre. Den blir i regel svagare med tiden. Efter en skrapning är oftast bara lätta blödningar och lite smärta att vänta.

Det är det vanliga förloppet om blödningen blir svagare efter några dagar; kontrollen är ändå en del av det. Upphör den mycket plötsligt helt är kontrollen likaså meningsfull, för om allt har gått bort visar ultraljudet. Blir den efter några dagar åter tydligt kraftigare, ring samma dag. Kommer feber över 38 °C eller tilltagande smärta till, gå genast till en akutmottagning, även dagar efter att vävnaden har gått bort eller efter ingreppet.

Du får be om hjälp.

• Ring och berätta: Kontakta din barnmorskemottagning eller ring 1177, som svarar dygnet runt. Säg att du är gravid och blöder. Där får du veta om du ska komma.
• Ta hjälp av någon: Ta, om du kan, med någon. Det känns bra och hjälper om du behöver hjälp. Är du ensam, säg det i telefon. Vid kraftig blödning kör du inte själv.
• Anteckna vad som händer: Skriv ned början, blödningens kraft (hur många bindor), smärtor och feber, helst med klockslag. Korta anteckningar räcker, eller be någon göra det åt dig.
• Lyssna på dig själv: Rätta dig efter hur du mår. Blir du yr eller känner dig nära svimning, lägg dig ned och ring genast 112.

Står det klart att graviditeten inte fortsätter finns oftast tre vägar. Du bestämmer tillsammans med läkaren och kan ändra tillvägagångssättet senare. Ett konstaterat missfall är utan varningstecken i regel ingen nödsituation, du behöver inte bestämma dig direkt. Hör ändå av dig till vården inom kort.

• Avvakta: Kroppen stöter bort vävnaden av sig själv. Hos de flesta går allt bort på det sättet; går inte allt bort följer tabletter eller ett ingrepp. Livmodern opereras inte, men tidpunkten går inte att planera.
• Tabletter: Vården ordinerar ett läkemedel med substansen misoprostol, som får livmodern att dra ihop sig. Intaget sker ambulant, oftast på mottagningen eller sjukhuset; sammandragningar och blödning upplever du sedan i regel hemma. Har inte allt gått bort följer eventuellt en andra dos. Tabletterna används ofta utanför sitt godkända användningsområde; kostnaden är låg, men vad det kostar för dig reder du ut i förväg med vården. Illamående, magsmärtor, diarré eller feber förekommer oftare, oftast bara en kort tid. Varar febern längre än 24 timmar eller kommer den till senare, gå genast till en akutmottagning eller ring 1177. Prata i förväg om vilket smärtstillande du får ta, och var inte ensam.
• Skrapning eller utsugning: Ett kort ingrepp, oftast ambulant och i narkos. Det går att planera. Som vid varje ingrepp finns sällsynta risker som läkaren går igenom i förväg. I sällsynta fall är det den enda vägen, till exempel vid mycket kraftig blödning eller om vävnad blir kvar.

Känns allt för snabbt får du ta med någon och be om betänketid så länge inga varningstecken finns. Fråga också vården hur länge det kan ta, när kontrollen är och om du blir sjukskriven.

Efter ett missfall som gått över av sig självt eller efter tabletter hör ett ultraljudsbesök vanligtvis till, oftast efter 7 till 14 dagar. Det visar om allt har gått bort. Blir rester kvar kan de gå bort med nästa mens, eller så går vården igenom tabletter eller ett ingrepp med dig.

Fråga redan vid första kontakten efter din blodgrupp; den finns i din journal från barnmorskemottagningen, om du har en. Är den RhD-negativ reder vården ut om en anti-D-spruta behövs.

Ett graviditetstest kan förbli positivt i några veckor, eftersom hormonet bara sjunker långsamt. Om allt har gått bort reder kontrollen hos vården ut. Blir testlinjen svagare är det det väntade förloppet; blir testet positivt igen efter ett negativt resultat, ring inom kort. Är testet efter ungefär tre veckor fortfarande positivt, prata med din barnmorska eller läkare. Graviditetsbesvär avtar bara långsamt, och humörsvängningar är möjliga.

Den första mensen efter ett missfall kommer ofta efter ungefär fem till sex veckor, ibland senare. Ägglossningen kan i enstaka fall ske redan efter 8 till 10 dagar, alltså före första mensen. För du en cykelkalender, anteckna blödningen inte som mens utan som anteckning, annars förskjuter den prognoserna.

Beräkning och observation av cykeln lämpar sig inte som preventivmedel, inte heller under veckorna efter en förlust. Vill du just nu inte bli gravid, prata med din barnmorska eller läkare om vilken preventivmetod som passar dig.

Om och när du vill försöka igen är ingen rent medicinsk fråga. Efter ett naturligt förlopp behövs ingen paus i cyklerna, efter en skrapning kan det vara klokt att vänta på en mens. När det gäller sex finns olika rekommendationer: Vissa råder att vänta tills besvären har klingat av, på grund av infektionsrisken. Fråga barnmorskan eller läkaren vad som gäller för dig.

Är det redan ditt andra missfall eller oroar du dig, ta upp en utredning med din barnmorska eller läkare; det får du göra tidigare. I Sverige erbjuds en utredning vanligen om du har haft tre eller fler missfall i rad, en genetisk undersökning av vävnaden är meningsfull redan efter två. Det är ingen anklagelse mot dig.

Kan du inte arbeta, låt en läkare sjukskriva dig, även om du kroppsligt redan är på benen igen men själsligt inte är redo. Fråga läkaren eller barnmorskan också vad som står i intyget som går till arbetsgivaren.

Hur det fungerar med sjukskrivning och ersättning efter ett missfall beror på din situation. Fråga läkaren eller barnmorskan om sjukskrivning.

Missfall är en ganska vanlig händelse, även om det känns som om du var den enda. Det gör inte förlusten mindre. För många är det ett barn de har förlorat, också i en tidig vecka.

Sorg förlöper mycket olika. Ilska, tomhet, avund mot gravida och skuldkänslor förekommer, likaså lättnad eller känslan av att inte känna någonting alls. Vissa blir utmattade direkt, andra först veckor senare. Om nedstämdhet, ångest eller sömnlöshet inte avtar, sök stöd hos din vårdcentral, barnmorskemottagningen eller en kurator. Om du inte längre vill leva, ring Självmordslinjen på 90101 (dygnet runt) eller Jourhavande medmänniska på 08-702 16 80; vid akut fara ring 112.

Partner och omgivning reagerar ofta fumligt. Du kan säga vad som hjälper dig: lyssna, ta över samtal och bokningar, inte fråga hela tiden. Saknar du ord kan du visa dem det här avsnittet.

Hur man kan ta farväl, till exempel genom en begravning, och hur sjukhus hanterar vävnaden efter ett missfall varierar. Fråga vården där du bor vad som gäller.

Du kan få stöd efter en graviditetsförlust hos barnmorskemottagningen, och därifrån eller via 1177 kan du få kontakt med en kurator. Fråga barnmorskan eller 1177 vad som finns där du bor.